Och jag hatar, hatar, hatar det. Inte fan vill jag unna henne någon lycka, inte ens för en jävla dag. Ni som inte förstår, gör er inte besväret att fråga. Det enda jag ser fram emot är dag är tretimmarslektionen i Matematik A (ja, faktist) och att få träffa Tilda senare under dagen. Ibland är jag väldigt glad över att jag inte kommer hem förrän vid femtiden på eftermiddagen, och att jag åker hemifrån vid halv åtta på morgonen. Skulle inte stå ut med kortare dagar, vill inte vara hemma för länge.

(Förvänta er inte någon särskilt glad Dewie på msn idag)

För övrigt,
jag somnar hela tiden, när jag inte vill och när jag inte borde. (Tobbish, jag tror att vi kan konstatera att jag är en väldigt trött människa, eller?)